22:45:29
Många säger men få lever upp till det
Uttrycket - Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Några som jag har svårt för är översittare, folk som tror sig vara bättre än andra. Givetvis finns det folk som är bättre på olika saker, det är inte det som stör mig. Utan skryt.
Måstet att trycka upp i ansiktet på andra hur bra dom är, hur bra deras häst är osv. Eller små kommentarer som egentligen betyder att du gör fel, jag gör rätt .
Det handlar inte om avensjuka. Jag tycker om att sköta mig själv men jag tycker också om att få ta del av andras upplägg, tankar och filosofi. Men av ödmjuka människor. Och gärna av dom som iallafall har en gnutta intresse i en annan
än sig själv.
Vi kan ta ett exempel.
Jag tränade under en vinter för en tid sedan för en tränare. Vid två tillfällen var jag tvungen att avboka samma dag, en gång pga tappsko och en gång pga jobbet. Jag betalade naturligtvis min plats ändå. Under våren hände det en tredje gång att jag
var tvungen att jobba.
Ni som känner mig vet hur mycket jag brinner för hästar och just tränandet. Jag ställer inte in för att jag känner mig lite trött. Det finns inte i min värld.
Efter den sista avbokningen får jag nu inte längre anmäla mig för den som drar ihop träningarna. Denne tyckte det var tråkigt att det hände så ofta (och vem fan är det tråkigast för egentligen !?) så jag fick kolla samma dag om det fanns plats
inte anmäla mig tidigare. Jag accepterade dennes beslut och bad om att få veta när nästa träning planerades men fick inget svar. Och har nu lååång tis senare fortfarande inte fått något svar.
Jag kan förstå det om jag inte betalat för min plats.
Jag kan förstå det om jag inte meddelat att jag inte kan komma.
Jag kan förstå det om jag på något vis betett mig illa.
- Jag upplevde detta bara som översittar fasoner. Jag blev på riktigt sårad av det hela. Det tog ganska hårt på mig och kändes inte alls kul. Om någon inte vill att jag ska vara med, var ärlig då istället och säg det till mig.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Så sägs det iallafall.
Ibland måste man kanske tänka lite längre än vad näsan räcker. Tänka steget längre innan man skriver. Jag har tänkt massvis med gånger om jag ska skriva detta eller inte. Men det som hänt har hänt. Och jag kan stå för vad jag skriver.
Alla kan inte älska alla. Men att visa varandra respekt och vara artig - lärde man sig inte det som liten?
Jag har sett och hört ganska mycket genom alla år genom alla olika stall. Haft positionen som stallägare, ridlärare/stallchef och inhyrd. Olika positioner där man i olika lägen får agera därefter. Fortfarande med respekt för varandra och aldrig med översittarfasoner.
Onödiga kommentarer är relativt vanliga. Såklart att man måste kunna säga saker till varandra. Men inte med attityden att jag är bättre än dig. Eller att min häst är bättre än din. Sådant är inte ett dugg imponerande.
Många jag träffat genom åren älskar att prata om sig själva & sina egna hästar. Det är ganska lätt att "få vänner" i ett stall. Verka bara lite intresserad och fråga om dennes häst, så ska du se att samtalen
flyter på. Man märker snabbt vilka som intresserar sig tillbaka eller vilka som bara vill prata om sig själva. Vart tog intresset vägen i att lära sig av varandra?
Lite funderingar här en vanlig torsdag kväll 🤷🏼♀️